Jag har grymt svårt för att prata om känslor. Jag vet inte varför det har blivit så, men så är det. Jag har till och med svårt att säga till någon  "jag tycker om dig". Det är ju liksom bara att säga det egentligen, men det tar stopp. Och om jag väl säger det så brukar det låta som om att jag inte menar det, och då blir det fel..

Jag kommer inte ihåg senaste gången jag sa eller skrev till någon med de exakta orden "jag älskar dig". Det är ju läskigare att säga det än att skriva det. Endel kan ju bara säga det eller skriva det utan att mena det eller för att någon annan sa det. Men jag kan inte det. Jag måste verkligen innerligt känna att jag kan och vill säga det, annars går det inte.. Och det är ju bra, för om jag då säger eller skriver det till någon så vet den ju att jag verkligen menar det jag säger och att det inte bara är tomma ord ifrån min sida. Jag behöver mycket bekräftelse och trots att jag är blyg så har jag en tendens att ge mycket tillbaka när jag väl får den bekräftelse jag behöver...

Jag önskar att jag kunde visa mer vad jag känner. Men på något sätt tycker jag att det är läskigt. Jag är rädd för att visa "mig". Jag är rädd för att lämna ut mig själv på ett sätt, och genom att säga vad jag känner så lämnar jag ut mig och gör mig sårbar. Och det är det sista man vill om man har blivit sårad många gånger.

Just nu så vill jag bara att någon håller om mig och säger att jag betyder något. Det är sånt som jag behöver säkerligen varje dag. Men det är inte alltid som man får det man behöver.... right?