Jag pallar inte mer. Mitt humör åker upp & ner och just nu i denna stund är det myyyycket nere! Jag vill bort härifrån och inte tänka på något annat än mig själv och göra saker som får mig att slappna av och ta det lugnt!





Jag vill kunna njuta av det lilla jag har här i livet.
Jag vill kunna vara mig själv och bli accepterad för det.
Jag vill kunna berätta saker som inte får andra att tänka annorlunda om mig eller se mig på ett annat sätt.
Jag vill kunna känna att jag är bra på något.
Jag vill kunna säga det jag vill säga utan att alla andra klagar.
Jag vill kunna finnas där för mina vänner och ställa upp så mycket jag bara kan.


Jag saknar att sitta och prata om allt möjligt med Nicole på msn och spela slajm.
Jag saknar att kunna slappna av och bara vara en i "gänget" utan att känna mig utanför.
Jag saknar att kunna skriva och läsa och bara fokusera på det jag vill utan att tänka på annat.
Jag saknar den person jag en gång var som säkerligen var mer omtyckt än denna.
Jag saknar att verkligen umgås och prata med personerna jag älskar.


Jag tycker inte om folk som ljuger och är allmänt irriterande.
Jag tycker inte om att vara beroende av bekräftelse.
Jag tycker inte om Marie för att hon tänker och gör som hon gör.
Jag tycker inte om mitt liv just nu.
Jag tycker inte om att känna mig osäker och rädd.


Jag hoppas att jag kommer vara lycklig i framtiden.
Jag hoppas att mina vänner vet att jag alltid ställer upp för dom, vad som än händer.
Jag hoppas att Nicole vill umgås mer med mig på fritiden.
Jag hoppas att Sandra vill umgås mer med mig på fritiden.