Det är så här jag känner just nu när det gäller alla. Jag är bara så trött på alla, verkligen alla. Jag är så trött på att ingen gör någonting förens det att jag "påminner" dom om det, eller förens jag säger någonting som får dom att tänka efter.


I never knew,
That everyone I knew was waiting on a cue,
To turn and run, when all I needed was the truth.

But that's how it's got to be.
It's coming down to nothing more than apathy.
I'd rather run the other way than stay and see,
The smoke and who's still standing when it clears.