Det är viktigt att säga hur man känner. Så varsågoda:


Jag faller handlöst ner i ett svart hål.
Den trygga plattformen jag stått på i 3 år har försvunnit under mina fötter.
Personerna som gav mig stöd, trygghet och glädje är blott ett minne.
Var finns de nu?
Var är jag, vem är jag, vad händer nu?
Jag är utan vetskap och paniken och stressen gror inuti mitt bröst.
Kommer det svarta hålet att förvandlas till någonting ljusare?
För just nu ser jag ingenting och det skrämmer mig.
Jag faller handlöst mot det ovetande, mot någonting....
Jag vet inte vad eller vilka som väntar när jag når marken.