Vad är bättre än att skiva blogg efter att man har tagit ett par drinkar? Det är ju då det mesta kommer ut..

Problem nr 1:
Kristina ansåg att jag helt plötsligt var dålig på att städa, wtf?! Så istället för att påpeka vad jag behöver förbättra så får jag inget jobb.. = jag har inte jobbat sen i Februari, men är enligt Kristina, är jag fortfarande vikarie :S.

Vilket leder oss till Problem nr 2:
Utan jobb, utan inkomst, hur ska jag då kunna betala av min delbetalning på ungefär 1 400kr? För hur skulle jag kunna veta att Kristina helt plötsligt skulle få för sig att jag inte kan städa? Och tydligen så vill ingen köpa min älskade trummor heller. = jag är fattig.. Så hur f-n ska jag ha råd att betala av min delbetalning när jag inte har någon inkomst överhuvudtaget?

Problem nr 3:
Jag ville börja plugga så fort som möjligt. Ju fortare jag blir klar med det pluggandet, desto fortare kan jag söka till högskola. Jag trodde att människorna var lite snälla, men tydligen inte. Fick svar idag att jag måste vänta till 5 Juli innan jag får börja...

Vilket leder oss till Problem nr 4:
Att jag i ungefär ytterligare två månader ska fortsätta må dåligt över att bara gå hemma och inte göra någonting med mitt liv. Det känns väldigt onödigt att söka jobb eftersom att jag ändå kommer att fokusera på studierna från och med Juli. = ingen tid för arbete. Och vem vill anställa någon som bara ska jobba ungefär en månad? (btw, såg att Kristina sökte mer personal, men hon sätter såklart inte in mig, som verkligen behöver jobba, neeeeee!). Så jag kommer att gå hemma i två månader till och må hur dåligt som helst.

Problem nr 5:
Jag har inte pratat med några vänner på senaste tiden. Jag vet att Sandra är hemma nu, och jag vill såklart träffa henne. Fick ju inte träffa henne förra gången hon var hemma. Så har inte träffat henne sen i slutet på Juli förra året, känns skit eftersom att jag saknar henne så jävla mycket!
Jag har skickat ett sms om dagen i typ 4-5 dagar till Nicole och sagt att jag älskar henne. Tydligen är det inte ömsesidigt då jag inte fått något svar alls. Har inte pratat med henne på en månad, känns också skit.
Vad jag vet så borde hon också kunna höra av sig till mig, om det är så att hon vill prata med mig. 'Cause it's not a one way street.. Och det får mig att må sämre, eftersom att jag inte hört något från henne överhuvudtaget...


Finns såklart några problem till...Men inget att ta upp här..
Så vad mer kan jag säga?. Längtar tills jag kan flytta och förhoppningsvis ta Sixten med mig, min sötvovve. Han är den enda som kan få mig att må bra varenda dag. Han är verkligen mitt allt.


(Jag är bäst på att stava, trots att det blev "någon" Captain morgan för mkt.)