Jag hatar att känna att jag är irriterad på andra, speciellt på dom som jag tycker om. Jag blir sur för småsaker som endast spelar någon roll för mig, men som andra kanske inte alls tänker på.

Det bästa är ju att det här är min blogg och jag får skriva precis vad jag vill.

Jag kan ofta känna att en del kanske inte bryr sig lika mycket om mig som de bryr sig om andra som de tycker om. Och det är just dom här småsakerna som jag märker som gör att jag känner så. Ett expemel då. Jag kan skriva någonting, att jag känner att jag är ledsen för något eller liknande. Och ingen kommenterar eller skriver något. Och sen kan jag se att någon annan skriver att de är ledsna eller liknande, och då kommenterar de. Visst, det är ingen stor sak för de vänner som kommenterar, men det får ju mig att känna att jag inte alls är lika omtyckt som den som fick kommentarer. En liten sak, ja jag vet.

Jag är sån att jag kan skriva spontana grejer, som hur mycket någon betyder för mig eller hur mycket jag tycker om den personen. Det är sån jag är, om jag bryr mig om någon eller tycker om den så försöker jag ju få den att verkligen alltid känna att jag bryr mig. Men hur ofta får man något spontant tillbaka? Visst, det är ofta så att jag skriver något och sen svarar den personen på det jag skrev. Men det känns som att det jämt är jag som "börjar". Och visst att de saker som jag får tillbaka betyder något. Men det känns som om att det bara är ett "svar" på det jag skrivit. Alla behöver få spontana saker.

Jag känner samma sak när det gäller att prata och kontakta varandra. Det är nästan alltid jag som skriver till andra, jämt jag som får ta kontakt med någon för att kunna prata med den. Alla förväntar sig att det är jag som ska kontakta den. Om jag inte börjar skriva till någon så är det i princip aldrig någon som skriver till mig, förutom om dom undrar något eller vill be om något. Så är det jämt. Ibland så får jag verkligen kämpa med att inte skriva till någon för att se om någon skriver till mig. Och det slutar oftast med att jag går ifrån datorn istället för att sitta här och bara glo i hopp om att någon äntligen ska ta initiativet, vilket någon aldrig gör.

Och om du nu undrar så ja, jag är väldigt beroende av bekräftelse. Men det är också jobbigt att ge och ge hela tiden som om att man var gjord av tjänster och älskar att ta initiativ.

Man märker oftast vem/vilka som tar åt sig av det man skriver. Det är dom som nästan direkt efter att de läst det här tar kontakt med mig eller börjar ta initiativet till att ta kontakt med mig framöver. Jag säger inte att specifika personer ska ta åt sig extra mycket av det jag skrivit. Jag ber inte heller specifika personer att inte bry sig överhuvudtaget. Man får göra precis som man vill. Ta åt dig om det är så du känner igen dig och strunta i det om du inte bryr dig eller känner att du inte borde ta åt dig.

Så, nu är jag klar.

Hur beskriver jag Egypten med ett ord? Just nu är det saknad. Men just då när jag satt på altanen ute i solen med en klarblå himmel över mig och läste i min bok så var det nog det rätta ordet underbart.

Flyget tog ungefär 4 timmar och 25 minuter. Starten är ju det som är allra bäst, när man känner hur planet bara ökar farten och när man lutas bakåt och känner hur planet lättar från marken. Det allra tråkigaste är att sitta där på flyget och bara glo i över 4 timmar. Bland det värsta var att få lock för öronen, jag har svårt för att få det att försvinna och det gjorde grymt ont i öronen när vi skulle landa, usch! Men en sak som var bra var att det var bara 1 timmas tidsskillnad, en timma framåt.

Bussresan från flygplatsen till hotellet tog ungefär 25 minuter. Vi åkte på en enda lång stor väg med ett stenräcke som delade av de olika körbanorna. Det fanns endel hål här och var i räcket där man kunde svänga över till den andra körbanan om man skulle vända och åka åt andra hållet, det var hel konstigt. Folk körde som galningar på den där jävla vägen och det var fullt av vit/blåa taxibilar och minibussar. Om man skulle någon stans så var det inte så svårt att hitta eftersom vägen var rak, så det var inga smågator och olika vägar där man kunde virra bort sig. Och det var inte direkt svårt att få en taxi om man ville ta sig längre bort, det var bara att stå vid vägen så var man omringad av taxichaufförer som tutade och sa: "Taxi?".

Hotellet låg på en klippa och hotellområdet var hur stort som hellst. Det fanns många olika restauranger/matställen där de bland annat hade pizza, hamburgare, mackor, olika bufféer m.m. Och det bästa av allt var ju att man fick äta och dricka hur mycket man ville eftersom det var all inclusive.

Rummen var toppen. Aircondition, stort badrum med dusch, stort sovrum med dubbelsäng, soffa + bord, tv, minikylskåp och en altan med två fåtöljer.

Det tog ett par dagar för mig att inse att jag verkligen var där. Det kändes som om jag gått in i ett jättestort rum där det fanns ett hotell och att jag när som hellst kunde gå ut genom en dörr och vara hemma, det kändes helt overkligt.

Showen som var varje kväll utom lördagar var bland det bästa. Hotellet hade ett "Animation Team" med två killar från Italien, en tjej från Holland, en tjej från Tyskland, en ny kille från Sverige och sen ännu en kille som jag inte vet vad han kom ifrån. De hade olika teman varje kväll med olika sketcher och dans m.m. där de även bjöd upp endel publik på scenen som fick delta i endel sketcher. Man fick sig alltid ett gott skratt! Och efter showen så brukade medlemmarna från The Animation Team vara med och dansa några danser på scenen tillsammans med publiken. Det var oftast samma låtar de dansade till varje kväll och de där låtarna har verkligen satt sig i huvudet, men det bästa är att jag gillar dom. Och under dagen hade de olika aktiviteter, en kille ifrån Italien kunde lära en att dansa cha cha och salsa och tjejen från Tyskland och någon av de andra killarna brukade vara nere vid stranden där de hade beach volleyball och dart. När de inte hade saker att göra gick de runt och pratade med folk och gjorde "reklam" för kvällens show. Jag saknar verkligen The Animation Team, de var så härliga!

Poolerna var mindre härliga, de var inte uppvärmda. Jag badade inte i poolen en enda gång, de kändes så jävla kalla, trots att det var ungefär 19 grader i dom. Havet däremot var ljummet. Jag är förjävlans rädd för att bada i sjöar, och det här var ett hav, så det var ju mindre lyckat. Det fanns en mycket fint korallrev med mängder av fiskar, så jag tänkte att jag måste fan bada här. Så jag bestämde mig för att försöka snorkla (trots att jag får panik när jag sätter en snorkel i munnen eftersom jag tvingas slappna av och ta djupa andetag för att få luft) och det blåste rätt mycket så det var mycket vågor. Jag hoppade i där och fick i princip panik. Jag sprattlade runt där ett tag och verkligen försökte men jag fick in saltvatten i munnen och även näsan eftersom cyklopet satt för löst, så jag gav upp. Istället ställde jag mig på trappan och körde ner huvudet undet vattnet och såg massor av fiskar. Jag är i alla fall hyfsat nöjd eftersom jag såg några fiskar. Och så har jag ju faktiskt badat i Röda Havet, eller jag har sprattlat i Röda Havet.

Det var en helt underbar resa, trots att storebror i en hel dag gick runt och svor över sin borttappade tändare (som faktiskt inte var borttappat utan som låg i fodret på hans jacka). Jag saknar stället och längtar tillbaka som fan! Jag var lycklig där eftersom där tänkte jag i nutid, jag tänkte inte på allt skit som hänt eller på allt jobbigt som kommer i framtiden utan jag levde för dagen. Det var så jävla härligt och jag skulle i princip göra vad som hellst för att få åka tillbaka nu! Jag tror att åka ut och resa är min grej, det är då jag mår som bäst.

Ja, då var resväskan packad och klar, och passet är i säkert förvar hemma hos pappa. Imorn gäller det. Synd bara att min hosta inte riktigt har gått över och att jag börjar bli snorig och få huvudvärk till och från. Men då är det ju bra att man har nässpray och ibumetin väl till hands. Ingenting kan stoppa mig från att åka iväg och ha en skön semester. Är lite nervös inför imorn dock, men det kommer bli så grymt härligt!!

Får se om jag hittar någon födelsedagspresent till Nicole i Egypten. Jag läste att de ska ha endel märkesgrejer, och det ska vara rätt så billigt. Och man är tydligen otrevlig om man inte prutar. Man kan få ner grejen till halva priset eller till och med mindre om man prutar. Men något hoppas jag att jag hittar.

Det här är det sista jag skriver innan jag åker imorn bitti. Är möjligen inne på msn en stund ikväll efter klockan 6, är 50% säker på det. Men alla får ha det bra och ta väl hand om sig själva. Syns när jag kommer tillbaka (om inte planet blir kapat och störtar så att vi alla dör förstås. Men i sånna fall, Sandra & Nicole jag älskar er ;) <3).

Vi hörs!

Jag bara hostar och hostar och hostar, jag hostar fan sönder mina lungor! Har ont i bröstet och ryggen p.g.a all jävla hosta!

Det där med varm choklad funkade inget vidare, men min hosta lugnade faktiskt ner sig lite efter jag käkat lite 70% choklad. Var tvungen att kolla upp andra huskurer som kan hjälpa mot hostan. Idag testade jag varmvatten med honung, citron och ingefära. Det funkade hyfsat faktiskt! Mådde dock lite illa av ingefäran så nu till kvällen blir det endast vatten med honung och citron.

Det stod även något om att man skulle skiva en gul lök, lägga det i en burk och varva med lite socker och sedan pressa i två vitlöksklyftor och sedan ställa in det i kylskåpet. Och sedan ska man hälla i sig själva vätskan som bildas. Har faktiskt gjort det, har dock inte smakat det än men hur äckligt det än smakar så ska jag fan hälla i mig skiten. Det ska tydligen också fungera att lägga en blöt handduk runt halsen, så det ska jag nog testa inatt. Hostan ska fan väck!

Pratade med pappa förut idag och han kollade i kylskåpet och såg att vi har kvar någon hostmedicin där, så ska hälla i mig lite sånt när jag kommer till honom imorn. Åker ju till pappa med 17.15 bussen imorgon. Då blir det att ta det lugnt, kolla på 90210 vid klockan 8 och sen sova den lilla sömn jag får. Vi ska ju upp vid 4-5, för då bär det av till arlanda! Så jag antar att jag skriver lite här innan jag åker till pappa imorn, för jag lämnar både min mobil och min dator här hos mamma. Får se om jag kan sitta lite vid Rasmus dator hemma hos pappa imorn kväll, om jag känner att det är nödvändigt.

Vi hörs!

Läste på aftonbladet att det finns ett ämne i choklad som heter theobromine och som fungerar tre gånger bättre än vanlig hostmedicin. Jag tror faktiskt att det funkar, skapligt i alla fall. Så nu blir det att dricka massa varm choklad, inte vara så nära min snoriga lillebror och bara gå ut om jag måste. Nu kör vi på det de närmsta dagarna. Hostan har typ 3-4 dagar på sig att förvinna och det ska den ta mig f-n göra!

Shit! Nu börjar det närma sig, bara 4 dagar kvar. Fick hosta igår med, såå typiskt att jag får det nu. Hoppas att den går över tills det är dags, Rasmus & Robin är ju lite små förkylda och hostar lite.. Inte bra, bara det inte blir värre. Mamma ska till apoteket imorn och köpa halstabletter å shit, ska säga att hon ska fixa något mot hostan också. Det löser sig. Är lite spänd och nervös över att det snart är dags, känns helt overkligt att jag ska åka till Egypten. Men det kommer bli roligt och otroligt skönt! Pappa hade redan börjat packa lite smått, måste jag med göra känner jag.

Nyårsafton var ingen höjdare, visst det blir ett nytt år men tror inte direkt att något förändras. Varför firar man skiten egentligen? Visst almanackan tar slut och börjar på Januari igen och det har gått ännu ett år, men det nästkommande året kommer vara ungefär som året innan. Det är väl inget att fira? Ännu ett nytt år med samma gamla rutiner och samma grejer som man måste gå igenom igen, roligt.