* Finns inte så mycket att säga. Dagen har inte varit bra. Jag skulle inte ha gått till M imorse och "försökt" prata. Jag visste ju egentligen på ett ungefär hur det skulle gå, men jag hoppades ändå på att det skulle fungera och att det skulle komma något positivt ur det hela. Men jag vet ju nu att det inte är någon mening med att hoppas på saker å ting, för det blir ändå aldrig som man vill...

* Nu ska jag lägga mig i sängen och försöka släppa ut den där gråten jag har haft i kroppen hela dagen. Jag vill släppa känslan som säger att jag inte har någon och att jag är ensam, men den vill inte släppa mig. Jag antar att den där stunden då jag kände mig lite mer positiv inte varade så länge. Tack världen för att du är så underbar mot mig och tack mig själv för att du är så jävla idiotisk som trodde att hon "ville" hjälpa dig.