Det är ingen mening med att hoppas på saker och ting. Att tro att någon saknar dig precis lika mycket som du saknar den. Att hoppas att den hör av sig när den kommer hem efter att ha varit borta en längre tid. Att tro att den verkligen vill träffa dig och då tar sig tid att göra det. Tro inte det, för det kommer krossa dig i slutändan. När du bara väntar på att den ska höra av sig och säga när den har tid att träffa just dig.
För man vet ju att det blir mycket när man kommer hem efter att ha varit borta. Men dagarna går och du hör ingenting... Det är då du börjar tvivla..
Du kommer sitta här precis som jag. Och sakna personen så det gör ont och gråta för att det känns som om att personen i fråga inte riktigt har prioriterat dig. Man känner sig speciell på helt fel sätt..


Det handlar om att prioritera det som är viktigt, speciellt när man bara har en viss tid på sig. Man kan tro att man är viktig för någon, men hur det egentligen är kanske visas i resultatet av dens handlingar..


Vad kan jag säga... det är sent, jag är trött och det är kanske därför jag skriver det här, tänker så här.. men det är så jag känner just nu. Det är inte direkt så här man vill börja julafton, med rödgråtna ögon och en saknad som gör ont..  Men det är så jag börjar min och det är säkert så jag avslutar den.


Jag älskar dig.