Jag hatar att känna att jag är irriterad på andra, speciellt på dom som jag tycker om. Jag blir sur för småsaker som endast spelar någon roll för mig, men som andra kanske inte alls tänker på.

Det bästa är ju att det här är min blogg och jag får skriva precis vad jag vill.

Jag kan ofta känna att en del kanske inte bryr sig lika mycket om mig som de bryr sig om andra som de tycker om. Och det är just dom här småsakerna som jag märker som gör att jag känner så. Ett expemel då. Jag kan skriva någonting, att jag känner att jag är ledsen för något eller liknande. Och ingen kommenterar eller skriver något. Och sen kan jag se att någon annan skriver att de är ledsna eller liknande, och då kommenterar de. Visst, det är ingen stor sak för de vänner som kommenterar, men det får ju mig att känna att jag inte alls är lika omtyckt som den som fick kommentarer. En liten sak, ja jag vet.

Jag är sån att jag kan skriva spontana grejer, som hur mycket någon betyder för mig eller hur mycket jag tycker om den personen. Det är sån jag är, om jag bryr mig om någon eller tycker om den så försöker jag ju få den att verkligen alltid känna att jag bryr mig. Men hur ofta får man något spontant tillbaka? Visst, det är ofta så att jag skriver något och sen svarar den personen på det jag skrev. Men det känns som att det jämt är jag som "börjar". Och visst att de saker som jag får tillbaka betyder något. Men det känns som om att det bara är ett "svar" på det jag skrivit. Alla behöver få spontana saker.

Jag känner samma sak när det gäller att prata och kontakta varandra. Det är nästan alltid jag som skriver till andra, jämt jag som får ta kontakt med någon för att kunna prata med den. Alla förväntar sig att det är jag som ska kontakta den. Om jag inte börjar skriva till någon så är det i princip aldrig någon som skriver till mig, förutom om dom undrar något eller vill be om något. Så är det jämt. Ibland så får jag verkligen kämpa med att inte skriva till någon för att se om någon skriver till mig. Och det slutar oftast med att jag går ifrån datorn istället för att sitta här och bara glo i hopp om att någon äntligen ska ta initiativet, vilket någon aldrig gör.

Och om du nu undrar så ja, jag är väldigt beroende av bekräftelse. Men det är också jobbigt att ge och ge hela tiden som om att man var gjord av tjänster och älskar att ta initiativ.

Man märker oftast vem/vilka som tar åt sig av det man skriver. Det är dom som nästan direkt efter att de läst det här tar kontakt med mig eller börjar ta initiativet till att ta kontakt med mig framöver. Jag säger inte att specifika personer ska ta åt sig extra mycket av det jag skrivit. Jag ber inte heller specifika personer att inte bry sig överhuvudtaget. Man får göra precis som man vill. Ta åt dig om det är så du känner igen dig och strunta i det om du inte bryr dig eller känner att du inte borde ta åt dig.

Så, nu är jag klar.