Dagen började inte speciellt bra. Jag kom såklart till ensemblen där vi skulle öva själva. Var det någon där ifrån min grupp mån tro? Lars var där, men han gjorde sitt terminsprov och sen försvann han, Hanna var där men sen försvann hon när jag sa att det bara var jag där ifrån vår grupp, Nicole var där men hon kom aldrig och Gisela kom till sitt terminsprov. Vart Lucas, Sandra och Simon var har jag ingen aning om. Den andra ensemble gruppen hade fattat poängen med att komma och öva till konserten nästa vecka, men min grupp hade tydligen inte det? Vi har inte satt någon av våra låtar sådär klockrent ännu som den andra gruppen har, och konserten väntar runt hörnet. Så varför i helvete kommer man inte idag för? Idag när vi hade mycket tid att repa. Jag vill fan inte höra något klagande sen.

Mitt terminsprov gick väl som det gick. Trummorna gick väl bra, jag spelade inte fel. Eller jag trodde att låten skulle sluta tidigare än vad den gjorde men jag lyckades rädda mig själv så att säga. Sen på den andra trummuppgiften gick det väl okej. Gjorde life fel men jag satte det sen. Sången gick väl sådär. Jag bara sjöng på och började nästan skratta när Jonas satte sig vid pianot och ställde in trummor och spelade loss. För när jag kollade på honom satt han och log ett brett leende mot mig. Men ja, det gick väl okej antar jag. Jag förväntar mig inte skyhöga betyg inte.

Sen satt Sofia och jag och skrev på manuset till konserten. Vi skrev ner handligen till filmerna och när låten är med och sånt. Det gick rätt bra och vi hann nästan med alla.
Sen hade vi redovisning på samhällen. Alla utom en grupp redovisade. Martin (lärarkandidaten) blev "rörd" och tagen av våran låt sa han, det känns ju bra. Det var roligt att sätta eget betyg på alla andra, självklart satte man ju en 5:a på sig själv, hihi. När han gick förbi mig i bussen tog han mig på armen och sa "bra redovisning!". Heh, så man hoppas ju på ett bra betyg på redovisningen, vi var ju tydligen duktiga.

Usch vilken mensvärk jag haft hela dagen. Det var nästan värst när jag kom hem och inte kände någon nervositet inför terminsprov och redovisning längre, då kände jag av den andra värken mer. Blääk! Och inte kunde jag ta det speciellt lugnt, var tvungen att skala potatis och så. Men ja, sånt är livet. Imorn är jag nog hemma om jag har skit ont igen. Hade varit hemma idag om det inte vore för att vi SKULLE ha övat till konserten och för att vi hade terminsprov och redovisning.

I stop to catch my breath, and I stop to catch your eye.
No need to second-guess that you've been on my mind.
I dream days away, but that's okay.

It's like I want to hear a silent sound and then hold it in my hand.
But a rose won't blossom from a ground of desert sand.
But I like to pretend that one day I'll turn around and I'll see your hand reach out.
I'm only fooling myself but maybe when you smile it means you'd stay a while.

I slip away to a day that'll never come.
It's like a splash of water to my face when I suddenly realize.
Realize that you could never find a place for me in your eyes.
I'm lost in your eyes, I'm lost in your eyes.