Jag vet inte vad det är. Jag bara funderar på endel människor, händelser osv. Jag kan inte släppa taget och kommer inte kunna det, så som det känns nu i alla fall.

Jag tänker på studenten. Vad händer efter den? Allt som händer nu kommer vara som bortblåst. Ungefär som min storebror sa när vi var i Egypten "Nu när vi är här känns det så verkligt, jag kan ta på det här bordet nu och känna det, jag är här. Men när vi åker hem är det bara ett minne som finns på kort".  Det är så det kommer vara när vi tar studenten, vi har våra minnen och endel kort.. Och det enda sättet vi kan hålla minnena levande är genom att se på korten, minnas eller prata om upplevelser. I övrigt kommer det vara borta, människorna man umgicks med kommer man troligtvis tappa kontakten med, sakerna vi upplevde kommer bara vara minnen, salarna man varit i, korridorerna man gått i kommer inte längre vara där. Jag kommer inte kunna ta på dem och känna att det är verkligt. Allting kommer kännas som en dröm, en dröm som under 3 år formade mig. Det är det jag kommer sakna, människorna, upplevelserna, byggnaden. Visst, jag kommer sakna vissa ämnen där jag lärde mig nya saker, ämnena jag tyckte om. Det är nog därför jag inte längtar till studenten som alla andra, jag vill inte att det som är bra just nu ska ta slut.